Änglakatt
2013-10-27 @ 15:02:46Tänkte berätta om en grej jag var med om i Torsdags.
För några veckor sen så blev Freya, en av mammas katter sjuk och det slutade med att vi fick lov att ta bort henne.
Den sista tiden låg hon bara på köksbordet som blev hennes nya favoritplats, och ville bli gosade med.
Hon fick svårt at äta och att gå på kattlådan för att hon blev så slö och bara ville vila.
Fruktansvärt tomt och sorgligt utan henne där på bordet när man kommer hem till mamma nu.
Iaf så sov jag över hos mamma i Torsdags för att vara hundvakt åt Eddie (hunden) och hade då svårt att somna om på morgonen vid 06:00 tiden, så jag la mig i mammas säng när hon hade gått till jobbet ihopp om att kanske somna lättare där än på soffan.
Freya dyker upp i mina tankar och jag ligger länge och tänker på henne och fäller lite tårar.
Helt plötsligt så hör jag ett kort jamande från hallen, tänker att jaha men det är väl Ronja då (mammas andra katt) så jag går upp för att titta vad hon vill.
Ingen katt där, och Ronja var inte ens inne för mamma hade tydligen släppt ut henne när hon gick.
Jag hörde väl fel då tänkte jag och gick och la mig igen..
Sluter mina ögon för att somna om och hör då jamandet igen, den här gången inne i sovrummet.
Nu hajar jag till ordentligt och även Eddie reagerade denna gången och hoppar ner från sängen och springer skällande ut i köket och tittar upp mot bordet och vifftar på svansen, precis som att han såg någonting där som inte jag kunde se.
Jag gick ut i köket och kände sådan närvaro av att Freya var där så att jag brast ut i tårar igen.
Sedan sa jag högt till henne att vi älskar och saknar henne och att om hon var där så fick hon gärna vara kvar och komma och hälsa på oss då o då.
Efter det blev det lugnt och jag somnade såsmåning om.
Älskade lilla katt, tack för att du kom när jag behövde dig <3
Kommentarer
Trackback
